Förlossning

I torsdags efter barnmorskan så hade jag lite ont och en del sammandragningar så fick väl en liten känsla i kroppen att det kanske var dags snart. Såg till framåt kvällskvisten att packa klart bb-väskan,som stått halvfärdig ett tag nu och även plocka undan en del hemma. Natten var dock lugn vi fick in Sonja mellan oss på morgonkvisten men jag fick sova gott. Vid sextiden kom dock första värken som jag insåg var första riktiga. Gick upp och tog två alvedon och pussade på maken och sa; -att det händer något men jag sätter mig därnere med en värmekudde så kan ni sova lite till.
 
På väg nerför trappan bara en kort stund senare kom nästa värk och jag försökte klocka på telefonen. Kom ner till soffan och insåg rätt snabbt att värkarna redan var regelbundna med cirka fem minuters mellanrum och höll i sig uppåt en minut. Så ropade upp till maken att de fick vakna nu. Han ringer sin mamma vi får på Sonja kläder och i henne välling och snabbt iväg till dagis. Som tur var så kunde vi frångå hennes schema utan problem, de hade dessutom få barn nu när det är höstlov. När han är tillbaka sitter jag och seriöst funderar på om det är läge att ringa ambulansen då värkarna kom så tätt och gjorde så ont att jag blev rädd. Hade redan ringt och sagt att jag vill komma in. Men maken lugnade mig och sa att så fort går det inte så vi fick på kläder och ut i bilen och iväg. I baksätet så sitter jag och hinner inte slappna av mellan värkarna alls till slut. Och plötsligt känner jag hur det trycker på och i hela kroppen och jag känner jag att nu är det dags att krysta. Skriker till maken att nu kommer en bebis, jag måste krysta. Som tur är tror han mig nog inte eller skjuter det från sig så att han klarar av att köra. Men efter ett tag får jag honom att ringa in igen och säga att det är på gång och barnmorskan säger sen att hon hörde att jag krystade då för jag skrek i bakgrunden och undrade om vi skulle hinna men hon sa inget då till maken. 
 
Krystningsvärkarna var åtminstone inte lika intensiva och smärtsamma som de andra så jag hann andas emellan och när de kom tog jag tag i handtaget ovanför bildörren och bara skrek rätt ut och försökte att inte ta i för mycket då jag insåg att vi inte hade så långt kvar och ville inte föda i bilen. Så var vi äntligen framme, sladdandes in på parkeringen och maken försöker få ut mig ur bilen och jag känner då att jag i princip har ett huvud mellan benen. Men han lyfter nästan ut mig och vi kommer in till entrén och hinner trycka på ringklockan och då kommer hon vår lilla prinsessa. Tyngdkraften hjälpte till det sista och hon landar i mina byxor. Som tur är kommer det ett skrik direkt och då inser maken att det är på riktigt och att det är vårt barn så han snabbt ner med mina byxor och tar henne och skriker efter folk som kommer springande med bår och grejer. Jag är i chocktillstånd men ändå medveten om att det är bra för att hon skriker. 
Inne på salen kollar de henne och navlar av lindar in henne i en filt. I tumultet hade jag ändå närvaro att lägga henne på bröstet så fort jag kom upp på båren. Moderkakan kom så fint också och inte sprack jag något heller.
 
 

Här under skylten kom vår lilla älskling till världen. Den fina fikabrickan smakade extra gott eftersom vi aldrig hann äta frukost 
 
Sigrid ska vår lilla prinsessa heta
 
Tog en bra stund innan chocken la sig och jag skakade länge i hela kroppen och var hög på både endorfin och adrenalin. Men mest av allt så kände jag mig så stark och stolt över att min kropp klarat av detta. 
 
18
Art By Tina - Konst & Fashion

Åh herregud! Helt galet ju! Och skönt att allt gick bra ändå, tänk om hon hade kommit några minuter tidigare, nu hann ni ju iaf fram till sjukhuset. Sigrid, vilket fint namn ni valt! Stor kram!

Svar: Jag kan ju säga att jag aldrig varit så tacksam för några minuter. Namnet har vi funderat på ett tag men då syrrans lilla fick det i andranamn var det inte så självklart men det kändes rätt ändå. Kram
Maria

Veronica

Wow, hon hade bråttom ut lilla tjejen!! Helt otroligt vad man klarar av! Grattis grattis till er och välkommen till lilla Sigrid!

Svar: Tack! Är glad och tacksam att kroppen pallade med.
Maria

mammaTEA

Wow! Häftigt att det kan gå så fort och underbart att det gick så bra.

Svar: Det är utan tvekan det häftigaste jag gjort. Så tacksam att allt gick väl
Maria

Amanda

Grattis vännen!!

Svar: Tack så mycket!
Maria

Linduz

Men oj vilken entré Sigrid gjorde. Tur att det gick bra. :) Fint namn hon fick med.

Mvh/

Svar: Ja hon kom verkligen med dunder och brak kan man säga.
Maria

Maria

Men åååh! Grattis! Och välkommen till världen lilla Sigrid!

Svar: Tack så mycket!
Maria

Nikita

Wow häftig fl berättelse :-) skönt att de gick så bra ändå :-)

Svar: Det är helt klart det häftigaste jag upplevt om än otroligt jobbigt.
Maria

Cissi

Wow ad häftigt! Skönt att allt gick bra och att ni nu har lilla Sigrid hos er

Svar: Det var så häftigt att känna all den kraften i kroppen vilket jag inte på samma sätt gjorde vid storasysters födsel med smärtlindring i kroppen
Maria

Manella

Oj det var snAbbt hon ville ut men skönt kanske för er del.
Själv tog min förlossning 35h sen de satte igång mig och över 17h efter att vattnet gått och komplikationer under tiden. Så det är skönt att läsa om lätta förlossningar :)

Svar: Jag hade ju önskat en snabbare förlossning då första dottern tog lite tid på sig men inte riktigt så snabb kanske. Men det var rätt skönt i efterhand sådär, nu när allt gick bra, även om något mittemellan hade varit att föredra
Maria

nlie

Häftigt, jag hade en liknande upplevelse med min son för fem år sen, det är inte så lite chockande! (http://nlie-nlie.blogspot.com/2008/10/min-frlossningsstory-knsliga-varnas.html)
Skönt att allt gick bra!

Svar: Det är galet att kroppen klarar av det, känner precis igen smärtan som du förklarade i din berättelse och hur chockad man var efteråt.
Maria

Anonym

Åh vad skönt att allt gick så bra!

Hanna Karlsson

Åh vad skönt att det gick så bra. Stort grattis till lilla Sigrid.

Svar: Tack :)
Maria

Charlotte

Grattis! Vilken berättelse :)
Kram

Svar: Tack!
Maria

Amanda

Oj, vilken berättelse! Helt otroligt och fantastiskt, stort grattis till er!! :)

Svar: Tack!
Maria

Savolainen -

Så otroligt vad kroppen och psyket klarar av! Enormt starkt av dig! :) Ett stort grattis!

Svar: Tack så mycket.
Maria

Sara ~ Candis

Men herreguuuud vad häftigt :D shit.

Jenny - Hugos mamma

Jösses vilken förlossning, vad stark du är!:)

Svar: Var en riktigt upplevelse och jag kände mig väldigt stark efteråt men inte mitt uppe i det kanske
Maria

Emma-Lou

Men åhhhh vad läskigt!!! Men så skönt att allt gick bra!!!!!!!! Vilken häftig story ni har att berätta för henne när hon blir större och förstår!!! <3

Svar: Ja det är en speciell historia och jag blev verkligen en erfarenhet rikare på många sätt
Maria