Förlossning

I torsdags efter barnmorskan så hade jag lite ont och en del sammandragningar så fick väl en liten känsla i kroppen att det kanske var dags snart. Såg till framåt kvällskvisten att packa klart bb-väskan,som stått halvfärdig ett tag nu och även plocka undan en del hemma. Natten var dock lugn vi fick in Sonja mellan oss på morgonkvisten men jag fick sova gott. Vid sextiden kom dock första värken som jag insåg var första riktiga. Gick upp och tog två alvedon och pussade på maken och sa; -att det händer något men jag sätter mig därnere med en värmekudde så kan ni sova lite till.
 
På väg nerför trappan bara en kort stund senare kom nästa värk och jag försökte klocka på telefonen. Kom ner till soffan och insåg rätt snabbt att värkarna redan var regelbundna med cirka fem minuters mellanrum och höll i sig uppåt en minut. Så ropade upp till maken att de fick vakna nu. Han ringer sin mamma vi får på Sonja kläder och i henne välling och snabbt iväg till dagis. Som tur var så kunde vi frångå hennes schema utan problem, de hade dessutom få barn nu när det är höstlov. När han är tillbaka sitter jag och seriöst funderar på om det är läge att ringa ambulansen då värkarna kom så tätt och gjorde så ont att jag blev rädd. Hade redan ringt och sagt att jag vill komma in. Men maken lugnade mig och sa att så fort går det inte så vi fick på kläder och ut i bilen och iväg. I baksätet så sitter jag och hinner inte slappna av mellan värkarna alls till slut. Och plötsligt känner jag hur det trycker på och i hela kroppen och jag känner jag att nu är det dags att krysta. Skriker till maken att nu kommer en bebis, jag måste krysta. Som tur är tror han mig nog inte eller skjuter det från sig så att han klarar av att köra. Men efter ett tag får jag honom att ringa in igen och säga att det är på gång och barnmorskan säger sen att hon hörde att jag krystade då för jag skrek i bakgrunden och undrade om vi skulle hinna men hon sa inget då till maken. 
 
Krystningsvärkarna var åtminstone inte lika intensiva och smärtsamma som de andra så jag hann andas emellan och när de kom tog jag tag i handtaget ovanför bildörren och bara skrek rätt ut och försökte att inte ta i för mycket då jag insåg att vi inte hade så långt kvar och ville inte föda i bilen. Så var vi äntligen framme, sladdandes in på parkeringen och maken försöker få ut mig ur bilen och jag känner då att jag i princip har ett huvud mellan benen. Men han lyfter nästan ut mig och vi kommer in till entrén och hinner trycka på ringklockan och då kommer hon vår lilla prinsessa. Tyngdkraften hjälpte till det sista och hon landar i mina byxor. Som tur är kommer det ett skrik direkt och då inser maken att det är på riktigt och att det är vårt barn så han snabbt ner med mina byxor och tar henne och skriker efter folk som kommer springande med bår och grejer. Jag är i chocktillstånd men ändå medveten om att det är bra för att hon skriker. 
Inne på salen kollar de henne och navlar av lindar in henne i en filt. I tumultet hade jag ändå närvaro att lägga henne på bröstet så fort jag kom upp på båren. Moderkakan kom så fint också och inte sprack jag något heller.
 
 

Här under skylten kom vår lilla älskling till världen. Den fina fikabrickan smakade extra gott eftersom vi aldrig hann äta frukost 
 
Sigrid ska vår lilla prinsessa heta
 
Tog en bra stund innan chocken la sig och jag skakade länge i hela kroppen och var hög på både endorfin och adrenalin. Men mest av allt så kände jag mig så stark och stolt över att min kropp klarat av detta. 
 
18

Förlossningsberättelse

Tänka sig at ikväll är det ett år sedan vår lilla prinsessa kom till världen
 
Det kanske är en lite rörig text då jag tyvärr inte skrev ner mina upplevelser om förlossningen förrän långt senare och fick då ta hjälp av journalen. Men även om tider och så antagligen inte stämmer till fullo så stämmer kronologin och jag tycker jag fått med mina upplevelser av det hela i stora drag.
 
 
Hade de sista veckorna innan förlossningen ganska så kraftiga förvärkar och ibland tänkte jag att nu så kanske det är dags men det blev oftast bara en eller två kraftiga. Nån vecka före BF var jag dessutom in för misstänkt vattenavgång för att jag helt missat att man kunde ha väldigt vattniga flytningar i slutet. Hade läst att vattnet kunde sippra lite först och att det inte alltid var som en hel syndaflod, men då fick vi vackert vända hem igen.
 
Måndagen den 23 januari så vaknade jag ganska så tidigt och runt 8 tiden fick jag en rejäl värk och sen efter ca 15-20 minuter till en till och efter lika lång stund igen så kom nästa och då insåg jag att nu kanske det verligen händer. Lät bli att väcka mannen eftersom det var så långt emellan fortfarande men när han kom upp så hade det vart regelbundet ca en kvart emellan i en och hallv timme så sa då att nu händer det, ikväll eller imorgon har vi bebis.
Värkarbetet höll i sig några timmar och var då nere på 7-8 min emellan när det plötsligt dog av och jag vart så besviken. Var helt lugnt i fem timmar och jag kände mig verkligen blåst på konfekten så när nästa värk kom samtidigt som jag pratade med min syster och då lite mer intensiv än på morgonen så vart jag så glad.
Tog inte lång tid när det väl satte igång igen tills det var nere på 5-6 min emellan och höll i sig ca 1-1,5 min. Då ringde jag in till förlossningen eftersom vi dels hade en bit att åka och jag började få rejält ont. Men de tyckte såklart att jag skulle försöka sova lite och vänta hemma ett tag till. Tog alvedon och duschade varmt och försökte gå och lägga mig. Klockan är nu ca 23 på kvällen och jag var rejält trött. Men sova gick ju verkligen inte, hade alltför ont och var rastlös till tusen, ville ju föda barn. Sa till mannen att han skulle vila eftersom han skulle köra och var ju bra om en av oss var lite pigg i alla fall. Men han ville ju pyssla om mig. Så vi tittade på tv, packade det sista i BB-väskan och försökte äta lite. Vid ett-tiden så var det nere på 3-4 min emellan och jag kunde absolut inte sova. Ringde igen och nu tyckte de att jag kunde komma in. Fick veta att om jag inte var öppen tillräckligt så skulle jag få stanna i alla fall men få en sovdos eftersom det hållt på så pass länge. Så vi satte oss i bilen och smsade familjen
 
Väl framme var det precis på gränsen till att det skulle kommit så långt att det var dags men eftersom jag var väldigt trött så fick jag en sovdos och vi kröp i säng. Däckade direkt på det där pillret så var ganska skönt. Vaknade på morgonen och var hungrig så letade rätt på en risifrutti vi haft med oss och åt. Hade inga värkar efter medicinen jag fått. Dröjde inte lång tid innan risifruttin kom upp igen dock, mådde riktigt illa en stund men efter en ny ctg utan värkar så fick vi välja om vi ville åka hem eller åka ut på stan en stund. Valde det sista, mitt i vintern och ingen höjdarväg hem så. Åt lite frukost först och gav oss iväg. Tog inte lång stund innan det satte igång igen och inom en och en halv timme så var vi tillbaka då med värkar 4 min emellan. Försökte äta lite lunch men fick inte i mig något allas nästan. Väl tillbaka fick vi flytta till förlossningsal för nu hade det hänt grejer och jag var tillräckligt öppen. Vi fick ett rum med badkar och där kröp jag ner på en gång och J satte sig att läsa. Han kände att jag fick ropa om jag behövde honom och än så länge var det mest att andas sig igenom värkarna. 
 
När jag började bli rätt skrynklig så fick jag gå upp ur badet igen och klä på mig den fina sjukhusrocken och jag fick in en gåstol för att röra lite på mig. Blev även visad lustgasen ut i fall den skulle behövas. Vi tog en tur  korridoren och lite dricka, nu började jag bli hungrig men eftersom det var igång fick jag ju inte äta längre. Plötsligt ute i korridoren får jag skrika på Johan att jag behöver en  spypåse NU!!! Skyndade mig in på rummet efter honom och hinner precis få den framför mig när jag kräks och det rejält. Andra gången idag och inte den sista heller. Men detta hade vi fått lära oss på förlossningkursen innan att det var bra, barnet hade flyttat sig längre ner. Hatar att kräkas så var inte helt glad trots detta.
Nu satte jag mig och vilade lite och fick en sån pilatesboll att sitta på och det var väldigt skönt. Nu kom lustgasen väl till pass och J var väldigt stöttande.
 
Var nu dags för skiftbyte och nästa pass kom in och tyckte det var dags att ta hål på hinnorna och jag fick även värkstimulerande dropp för att skynda på lite. Jag fortsatte att må illa och kräktes flera gånger. Mitt i altihop inser barnmorsestudenten som var med att lustgasen var fel inställd, den ger för lite gas, inget jag märkt eftersom jag använder det för första gången. När de rättar till det så tänker jag mig inte för utan andas i den precis som innan och får då självklart för mycket gas och kräks av det med. Fick i mig lite vätska då och då i alla fall. Eftersom lustgasen gjorde mig illamående till tusen så bestämde vi att jag skulle ta en EDA.
 
 
Narkosläkaren som kom var norrman och det gick kanon att sätta den och sen var det så skönt när den började verka. Efter ett tag av värkarbete och ett skiftbyte till så började det kännas som det gjorde ont igen och när barnmorksan kom in för undersökning så kände hon på magen och undrade när jag hade kissat sist. Insåg att det hade varit på morgonen, en massa timmar sen. Blåsan var helt full så barnmorskeleven fick sätta kateter och tappa mig. Hade inte tänkt på det eftersom jag kräks så mycket och inte kunnat dricka så mycket så tyckte det var  normalt. Sen med EDAN så kände jag det inte helt förrän det var sprängfyllt och insåg inte då att jag var kissnödig helt enkelt. Proceduren fick göras om en gång till men sen var det dags att krysta.
 
Först gick det lite trögt huvudet åkte upp och ner och då fick jag stå på knä och ta hjälp av gravitationen lite. Fick in känslan efter ett tag men var så trött så J:s hejande och stöttande var kanon. Efter ett tag och mitt i allt ber jag plötsligt J att hjälpa mig få av rock och BH, vill ju ha barnet hud mot hud på bröstet sen, har ju hört och läst om alla fördelar med det. Med sportBH och dropp ihanden så var det lite krångligt men alltihop fick hänga runt armen. Barnmorskan och eleven var jättebra med och när jag kände hur huvudet var på väg fick jag nog en plötslig adrenalinkick för då lyckades jag få ut barnet på bara några krystningar.
Den känslan när magen bara sjönk ihop som en ballong som någon tryckt en nål i var så häftig. När Maken sen säger att du hade rätt älskling tog det en sekund innan jag förstod vad han menade men sen insåg jag att vi fått en liten flicka. De flesta i omgivningen trodde på pojke men jag hade varit bombsäker från början att det var en tjej. 
När jag får upp henne på mitt bröst är jag så slut både fysiskt och mentalt att jag blir helt handfallen men sen ligger jag bara och njuter och tittar på underverket. Klockan 23.09 kom hon, 3460g och 51 cm.
 
 
 
Efterbörden vill sig först inte och det pratas om att jag ska upp på operation men sen så tar det sig och det blir bra. Långt efter förlossningen, bara någon månad sen så berättar Johan att de pratat om att klippa för att få ut henne men det missade jag totalt uppe i krystandet. Tappar inte så mycket blod heller utan det ser fint ut. J tar över efter en stund när hon fått snutta lite, ville inte helt ta bröstet men snutta gick bra. Efter vägning och mätning och efter vår lilla Sonja fått kläder på sig så somnade hon på pappa och jag somnade i sängen. Pappan sitter vaken och bara njuter.
 
Efter ett tag så undrar vi vad som ska hända och när vi frågar efter att ha fått vår kaffebricka som jag slukar smörgåsarna på, hungrig som en varg och illamåendet är som bortfluget. Får då veta att jag måste kissa innan vi får komma upp på BB hotellet. Försöker med sköterskan i rummet men det går ju sådär, har alltid haft svårt att kissa inför folk jag inte känner så att säga och tog även lång tid innan jag kunde dela toalett med vänner på krogen och så. Snurrade lite i huvudet och benen var som spaghetti när man skulle resa sig . Gör ett nytt försök med vattenkranen på och då går det. Så vi avlämnar rapport och då kommer de med rullstolen och jag får Sonja i famn och vi får komma upp på vårt rumoch jag tar en dusch innan vi kryper i säng där jag somnar så gott efter en lång dag.
 
2