En invånare till i byn

Ja herregud man kan lugnt säga att Sonja kommit in i de första tonåren. Det är -kan själv! om allt och det frestar på. Hon och jag är dessutom kolossalt lika varann när dte kommer till humöret och fyra veckor när det är jag som får ta alla utbrott och all envishet sliter en del på oss. Ska bli skönt att pappa kommer snart och ska vara hemma länge med tjejerna nu så hon och jag kan bryta lite med varann nu. Träffade en tjej på förskolan som pluggar till förskolelärare och som gjorde praktik här även i våras. Hon sa att det var så roligt att se Sonjas utveckling sen hon var där sist för sex månader sen. Och det har verkligen hänt massor, hon pratar för fullt och har verkligen växt. Hon är en stor tjej nu även om hon ibland inte vill vara det. Ibalnd kryper hon upp i famnen och bara myser och vill vara liten igen.

 

Om en månad så är det dags för mig att sätta mig i skolbänken igen och jag ser verkligen fram emot det. J ska ta lite föräldraledighet under hösten innan vi kan skola in Sigrid på förskolan i november. Känns lite jobbigt att lämna henne när hon bara är ett år men känner att jag behöver det här också. Kommer ju plugga på distans så kan ju styra dagarna en hel del och när J är hemma så behöver de ju inte gå fulla dagar heller. 

 

Just nu njuter jag av att båda sover så gott utan att det var någon jättekamp idag. Dags att röja undan lite och sen krypa ner jag med.